Första gången jag såg Lila cyklade han. På en lila cykel, för att vara exakt. Det sjuka var att han aldrig slutade. Han bara cyklade och cyklade. Timme efter timme, gata efter gata. Alla undrade: ”Varför cyklar du så mycket? Vad är grejen?” Lila svarade lugnt: ”Jag älskar det konstanta snurrandet.”
En dag cyklade Lila förbi Moonilena. Hon stod där som en superhjälte, orubblig. Det var en grå dag, men det enda ljus som existerade strålade rakt ner över henne. Hon stoppade Lila, såg honom djupt i ögonen och sa: ”Jag har en idé, en plan som kommer rädda världen.”
Den dagen stannade hjulen. Men bara för att Lila skulle börja snurra på DJ-bordet istället. Och ni kanske undrar nu – hur har det gått? Vad har hänt? Har Moonilena skapat ett monster? Men glöm inte, Moonilena är en superhjälte. Och nu, med Lila vid sin sida, är de två.